Avtal om köp av tjänst mellan företag

Vi på Nordbro får ofta frågor som rör köp av tjänst företag emellan. Vad är det egentligen som gäller när en företagare utför eller beställer en tjänst av en annan företagare? Vilka rättigheter och skyldig­heter har respektive företag? Vad kan du som företagare kräva från din avtalspart och vad händer om ni inte är överens?

Till skillnad från avtal mellan företag och konsumenter, som regleras genom konsu­menttjänstlagen, saknas det lagstiftning som uttryckligen reglerar köp av tjänst mellan två näringsidkare. Vid kommersi­ella avtal råder avtalsfrihet och parterna förutsätts reglera sina mellanhavanden på egen hand. Många branscher har utformat egna standardavtal för att underlätta för sina aktörer, t.ex. AB 04 för utförande­entreprenader inom byggsektorn. Det är här viktigt att understryka att dessa standardavtal visserligen är anpassade för avtal inom en viss bransch men tillämpas inte automatiskt på alla avtalsförhållan­den inom den branschen. Parterna måste särskilt avtala om att standardavtalet ska gälla.
Standardavtalen kan ibland upple­vas som krångliga och kanske rent utav onödigt invecklade vid mindre projekt. En företagare ska naturligtvis aldrig god­känna avtalsvillkor som denne inte känner till, så om standardavtal ska nyttjas bör man som företagare ta sig tid att läsa ige­nom samtliga paragrafer. Därigenom har man även möjlighet att säkerställa att det är rätt standardavtal som parterna tänker använda.

Det är dock inte ovanligt att kommer­siella avtalsparter väljer att endast avtala muntligen, möjligen med en skriftlig of­fert som grund. Vad händer då om någon del av tjänsten varken reglerats muntligen eller i den skriftliga offerten? Allt är i sin ordning om parterna kan komma överens i efterhand, när problematiken uppdagats eftersom avtalsfrihet råder även efter att det ursprungliga avtalet ingåtts. Kan parterna inte enas så måste dock det ursprungliga avtalet fyllas ut genom eventuellt tidigare partsbruk, sedvänja i branschen och allmänna avtalsrättsliga principer, varpå man får ta ledning av närliggande lagar som t.ex. köplagen och konsumenttjänstlagen. Eftersom denna utfyllnad innebär dels ett stort osäkerhets­moment, dels att parterna måste lämna över till domstol att avgöra saken, så rekommenderas att allt av väsentlighet do­kumenteras. Skriftlighet är alltså A och O för att undvika såväl oförutsägbarhet som betungande kostnader för en rättsprocess. Tydligheten främjar även en korrekt pris­sättning och en rimlig risk- och ansvars­fördelning mellan parterna.

Avtal som grundar sig på ett standard­avtal är i regel tydligare och medför därigenom en mer korrekt prissättning och riskfördelning. Ett sådant avtalsför­hållande är att föredra framför ett där ingendera parten vet vad som egentligen gäller. När en företagare väl är insatt i de standardavtal som används i dennes bransch kan dessutom framtida avtalsför­handlingar genomföras effektivt och avtal ingås med lugn.

Värt att tänka på
Allt av väsentlighet bör dokumenteras skriftligt. Vill du eller din avtalspart an­vända ett standardavtal, som t.ex. AB 04 – se då till att läsa igenom bestämmelserna så att du vet vad ni avtalar om. Om någon bestämmelse är oklar, om du önskar råd om vilket standardavtal som bör användas eller om du trots allt stöter på patrull efter avtalets ingående är du varmt välkommen att kontakta mig och mina kollegor på Nordbro.

Kajsa Roos,
jurist Nordbro AB.